Jennez

Dags att börja dra fram de tunga kanonerna då...

En stor svaghet jag har är att jag vägrar att låta folk stå oemotsagda. Det är på både gott och ont - ibland hamnar jag i klistret pga detta men oftast så känner jag verkligen att jag har stått upp för mig själv och att det är det viktigaste. Vad utgången sedan må bli är en annan sak.

Efter KenGate (inte för att vara otrevlig men det är en lång historia så ni får googla) så blev jag angripen från flera håll. Jag hade ingenting med KenGate att göra men jag var tyst under tiden det pågick. Varför? Jo för att vi inte hade alla fakta på bordet. Jag blev då angripen av folk som antog att jag höll Ken om ryggen, att jag visste mer än vad jag gjorde men helt enkelt höll käften för att skydda honom. Så var inte fallet. Faktum är att jag skrev flera långa artiklar om KenGate. Till saken hör att dessa artiklar endast var "upptag av vittnesmål" från Russ Georgiev, Erik Sagström, Martin De Knijff, Christer Johansson och Ken Lennaárd i den mån den senare nu uttalade sig (vilket alltså var mycket knapphändigt).
Tanken var att dessa artiklar skulle publiceras i First Poker, Expressen och Card Player Europe. Det blev aldrig så trots löften från åtminstone två chefredaktörer. Anledningarna kan vi ju spekulera i men det kan finnas flera orsaker. Rädsla att svärta ner spelet och därmed förlora annonsörer är en. Att Ken faktiskt inte var dömd för något kan vara en annan. Slutligen publicerades i alla fall ett utkast till en av artiklarna på ProSharks efter påtryckningar från de som menade att jag höll Ken om ryggen.

Jag ska dock villigt erkänna en sak, och det är att jag inte ensam skrev dessa artiklar. Viss research och kontakter med några av de inblandade sköttes av en mycket känd pokerspelare som var fly förbannad på hela härvan. Jag gick med på att ensam sätta mitt namn på hela arbetet eftersom det var något jag stod för medan min "partner" av olika anledningar inte ville skylta med sitt namn. Jag stod för det då och jag står för det än idag: fusk ska inte förekomma inom poker. Nu blev det aldrig så att Ken lyckades genomföra sitt fusk så frågar man honom har ingen kommit till skada och hela grejen bör glömmas bort. Ingen utom pokern i sig kom till skada alltså...


Ken Lennaárd

Nu är Ken och KenGate på tapeten igen. Upprinnelsen den här gången är att Ken Lennaárd har kommit tillbaka till rampljuset efter en tids bortavaro. Vissa rykten gör gällande att denna bortavaro hade med KenGate att göra då Kniven, Sagström m.fl hade krävt att Ken lämnade alla sina offentliga uppdrag och mer eller mindre drog åt helvete. Nå, det är bara hörsägen men för den som tror på ryktet kan ju känslan av att karantäntiden nu är slut komma krypande.

Ken har i sin egen blogg (mrpoker.nu) snuddat vid ämnet KenGate några gånger och menat på att han kommer att berätta sin version när "tiden är mogen". Själv är jag otroligt nyfiken på varför han inte kan ta till orda redan nu. Ken låter oss också veta att han planerade sitt fusk som någon sorts hämndaktion mot Martin De Knijff som enligt Ken ägnat sig åt "kompistjyveri" mot honom. Ken ville helt enkelt ge tillbaka med samma mynt. Förklaringen och omständigheterna kring detta väntar vi fortfarande på att få höra.

Ken har i sin blogg nu också tagit efter Micke Norinder. Han försöker helt enkelt kasta så mycket skit på så många olika pokerprofiler han kan för att få till en reaktion, och det funkar (se mitt första stycke). Både jag och Helena Forsell har blivit anklagade för att snacka skit om honom, något som är ren lögn (iaf i mitt fall). Ken hävdar att han har "trovärdiga källor" men de källorna är ena veka, fega stackare eftersom de enligt Ken har rapporterat direkt till honom om vad jag skulle ha sagt. Nu har jag inte sagt något utanför ramen av just härvan kring KenGate, helt enkelt för att jag inte har ngt skit på Ken att vidarebefordra. Alltså ljuger antingen Ken eller hans "trovärdiga källor".

Hur känner jag då Ken Lennaárd? Tja, egentligen känner jag honom inte alls. Han startade upp Svenska Pokerförbundet och då var jag med på ett hörn vid första årsmötet. Efter det har jag träffat honom några gånger till, ngn lunch och sådär, allt inom ramen för SvePof. Sedan kom KenGate och resten är historia. Tills nu.

Och så kommer vi till riksbuffeln Micke Norinder. Man kan säga vad man vill om honom men jag har i alla fall någon sorts respekt för honom och det har jag av en enda anledning; han tog diskussionen med mig face to face. Dessutom har jag fattat att han har glimten i ögat. Det betyder dock inte att man kan bete sig hur som helst och hoppa på vem som helst på det sätt han gör. För honom är det ett skämt, för andra gör det ont. Jag skiter i vilket, jag tackar för reklamen. Och hade det inte varit för honom hade jag inte haft något att gnälla om i det här inlägget.
Anledningen till att jag tar upp just herr Norinder är för att han givetvis är inne i Kens blogg och trampar på alla tår han kan. Jag tror inte på allvar att han ens själv egentligen står för det han skriver, han vill bara ha läsare. Annat är det med Ken. Grejen med Ken är att han hade kunnat vara en sådan lysande stjärna men han kan liksom inte låta bli att gå i Norinderfällan: kasta så mycket skit tillbaka att läsarna till slut inte kan hålla sig borta.

Micke Norinder

Och vad gör då mig bättre än dessa två herrar stenkastare? Tja, jag svarar bara på tilltal, ni vet det där som jag inte kan låta bli... Jag står för att jag tycker att både Lennaárd och Norinder går över gränsen när de kastar skit på folk offentligt i sina bloggar istället för att ta hela konflikten med vederbörande mellan fyra ögon. Herrarna valde vapen och spelplan: egen modererad blogg. Jag är med. Jag står på samma spelplan och nu ska vi dansa hambo era små tomtar. Tråkigt egentligen, jag hade hellre spelat lite hold'em mot er, särskilt mot Norinder, och diskuterat saken som vettiga människor.